| MFK bedrev en gång i tiden volleyboll på elitnivå. Pionjärerna i volleybollsporten här nere i
södra Sverige var utan tvekan FK Havsörnen i Klagshamn. Entusiasten framför alla andra, får man
nog säga, var Erik Alexandersson. De tog lärdom av danskarna, som ju var före svensk volleyboll på
den tiden, och dessutom hade en stor del i att vi i MFK blev så framgångsrika i sporten. Rune
Hansson den förste som fick prova på volleybollens finesser hos dem. Sonja Johansson följde efter
och snart var vi flera som fick deltaga i FK Havsörnens träning och spel. Så småningom började vi
själva att träna och spela i egen regi. Ett år spelade vi i Köpenhamnsserien. Den var närmare än de
svenska serierna av klass. Vi vann division 1 och skulle upp i Elitserien. Detta stoppades dock av
förklarliga skäl. Det skulle ju gått ut över ett danskt lag. Det blev ingen fortsättning.
1963 var vi så pass bra, att vi kom med i Svenska volleybollförbundets allsvenska serie div 1
södra. Det fanns även en norra. Efter fyra år med varierande framgångar var vi det femte året
mogna att vinna serien och gå till SM-slutspel för herrar i volleyboll 1967 i Gubbängshallen,
Stockholm. Till konkurrenter fick vi tre lag, som alla varit svenska mästare, nämligen Kallhälls BK,
Kolbäcks VK och Lidingö Sportklubb. Lidingö vann sitt andra SM, vilket skulle följas av ytterligare
14. Vi blev fyra efter en formidabel start då vi vann första set och ledde andra mot Lidingö, som
sedan vann. De tog också alla sina set mot samtliga lag.
Vi hade genomfört årets serie med blott sju man. Vi var det äldsta och det enda helsvenska laget,
dessutom det enda laget med de begränsade rekryteringsmöjligheter som ju frisksportidéerna innebär.
Vi var för få, så vi begärde oss ned i div 2 till nästa års serie. Den vann vi, men i stället för
att gå upp igen lade vi av med volleybollen vad gällde seriespel på hög nivå.
Laget bestod av: Claes Lind 26, Anders Olsson 17, Bertil Holmqvist 35, Rune Hansson 26, Sven
Hedengård 36, Leif Annheden 21 och Arne Johansson 36.
Rune Hansson och Leif Annheden var också uttagna i landslagstruppen. 18 år efteråt låg vi
fortfarande på en hedrande 15:e plats i maratonallsvenskan.
Även våra damer utmärkte sig i större sammanhang. Redan 1962 hade vårt damlag fått en inbjudan
att deltaga i ett inofficiellt SM i Norrtälje. Man sammankallade lag från hela Sverige och gav
turneringen SM-status. Till allas förvåning tog vi 3:e platsen (SM-brons). Fantastiskt gjort. Laget
bestod av tre systrar Kerstin Hedengård, Sonja Johansson och Bodil Lundberg, två systerdöttrar till
dessa Lena Persson (Hansson) och Anja Bennhagen samt Marianne och Bodil Hedengård. 1964 var Sonja
kandidat till en plats i landslaget.
Skåne hade under en följd av år dominerat RM i volleyboll på rikslägren främst genom FK Havsörnen,
som utgjort huvuddelen i distriktslaget. Senare övergick tävlingen till att
gälla klubblag, vilket ganska väl sammanföll med MFK:s storhetstid i sporten. Såväl våra damer som
herrar tog guld, silver och brons under många år. 1964 spelade MFK lag 1 och MFK lag 2 finalen på
lägret på Orust. Efter en kämpainsats vann lag 2 guldet. Även senare har RM åter kommit att spelas
mellan distriktslag där Skåne vunnit många medaljer av alla valörer. Lagen har då i huvudsak bestått
av medlemmar från FK Tor, MFK och Helsingborgs FK.
Lagkapten och passare i åttio-nittiotalets svenska landslag, Jan Hedengård, är ju faktiskt
fortfarande medlem i MFK där han första gången fick kontakt med volleybollen.
|
